Hugo van der Goes
1440-1482
Flemish
Hugo van der Goes Galleries
Hugo became a member of the painters' guild of Ghent as a master in 1467. In 1468 he was involved in the decoration of the town of Bruges in celebration of the marriage between Charles the Bold and Margaret of York and he provided heraldic decorations for Charles's joyeuse entr??e to Ghent in 1469 and again in 1472. He was elected dean of the Ghent guild in 1473 or 1474.
In 1475, or some years later, Hugo entered Rooklooster, a monastery near Brussels belonging to the Windesheim Congregation, and professed there as a frater conversus. He continued to paint, and remained at Rooklooster until his death in 1482 or 1483. In 1480 he was called to the town of Leuven to evaluate the Justice Scenes left unfinished by the painter Dieric Bouts on his death in 1475. Shortly after this, Hugo, returning with other members of his monastery from a trip to Cologne, fell into a state of suicidal gloom, declaring himself to be damned. After returning to Rooklooster, Hugo recovered from his illness, and died there. His time at Rooklooster is recorded in the chronicle of his fellow monk, Gaspar Ofhuys. A report by a German physician, Hieronymus M??nzer, from 1495, according to which a painter from Ghent was driven to melancholy by the attempt to equal the Ghent Altarpiece, may refer to Hugo.
His most famous surviving work is the Portinari Triptych (Uffizi, Florence), an altarpiece commissioned for the church of San Egidio in the hospital of Santa Maria Nuova in Florence by Tommaso Portinari, the manager of the Bruges branch of the Medici Bank. The triptych arrived in Florence in 1483, apparently some years after its completion by van der Goes. The largest Netherlandish work that could be seen in Florence, it was greatly praised. Giorgio Vasari in his Vite of 1550 referred to it as by "Ugo d'Anversa" ("Hugo of Antwerp"). This the sole documentation for its authorship by Hugo; other works are attributed to him based on stylistic comparison with the altarpiece.
Hugo appears to have left a large number of drawings, and either from these or the paintings themselves followers made large numbers of copies of compositions that have not survived from his own hand. A drawing of Jacob and Rachel preserved at Christ Church, Oxford is thought to be a rare surviving autograph drawing. Related Paintings of Hugo van der Goes :. | Sts Margaret and Mary Magdalene with Maria Portinari | begratelsen | Calvary Triptych | Calvary Triptych | A Benedictine Monk | Related Artists: georg engelhardt schroderGeorg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare.
Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier.
Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst.
När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet.
Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter. Josefina Holmlund(1827 -1905 ) - Painter
BRAMANTINOItalian High Renaissance Painter, ca.1460-1530
Leonaert/Leonard Bramer alias Nestelghat (Dec 24, 1596, Delft - buried Feb 10, 1674, Delft) was a Dutch painter, best known for probably being one of the teachers of Johannes Vermeer, although there is no similarity between their work. Bramer's dark and exotic style is unlike Vermeer's style. Bramer was primarily a genre and history painter, but also made some unique frescos, not very often found north of the Alps. Leonaert Bramer is one of the most intriguing personalities in seventeenth-century Dutch art. He was a talented and diligent draughtsman, evidently Catholic and a life long bachelor.
|
|
|